Orientering i den inre världen.

15/6, 2010 kl. 13:46

Konstrecension
JUAN-PEDRO FABRA GUEMBERENA “The South Will Rise Again”
Röda Stens Konsthall, Göteborg 12 juni-15 augusti 2010

Hur hanterar människan all grymhet och terror vi översköljs av via media? Juan-Pedro Fabra Guemberena har gjort ett djärvt försök att med olika ting och fotografier lyfta fram ljusa och mörka uttryck som starkt påverkat konstnären.
Utställningen inryms i Röda Stens stora hall och att vandra omkring i installationen är som att gå i en labyrint. Det är trångt och stämningen kan kännas intim bland andra besökare. Vid samtal med Guemberena har han utgått från tre markerande symboler var ur han byggt upp hela utställningen. Symbolerna är först tre gröna kamouflageklädda figurer som står på höga vita piedestaler. Vid andra sidan väggen finner man en stor avrättningsramp i trä. Och vid ena sidan står den tredje symbolen i form av ett svart högt stående skåp. I dess bottenskiva ser man 25 lika stora mörkt målade bilder av kvinnor men konstnären har målat ögon och munnar med ljusa färger. Så på håll uppfattas konstverket som en stjärnbild.
Fotografier där människor dinglar i sina rep blandas med groteska pornografiska bilder, knivar, bödlar och tarantellaögon är konstnärens försök att hantera traumatisk estetik. Det är som att göra en resa i sitt eget inre där konstnären gör mig påmind och berörd. Installationen känns därför både omskakande men samtidigt befriande att betrakta. Hela utställningen omsluts av långa gobelänger mönstrade av träd och landskap som kan påminna om paradiset som beskyddar utställningen med ett förtroendefullt lugn.
Konstnären berättar att han under sin barndom var starkt påverkad av Hieronymus Boschs målningar under terrorn av militärdiktaturen i Uruguay. Men Guemberena söker en mer djupare förståelse av de destruktiva bilderna. Känslan är att konstnären utforskar i sitt konstnärskap att genomskåda skräckens bilder och gå bakom kamouflaget. En vilja att inte bara se det som skrämmer utan också den bristande förståelse mellan rädsla och medkänsla som skapat detta förtryck och terror.
Att beskriva sig själv med bilder tillåter betraktaren att göra sin egen tolkning och berättelsen blir mer levande än med ordet som har en mer vässad innebörd. Upplever därför att utställningen lyfter fram mig som betraktare där man tvingas ta ställning till sina inre reaktioner. Guemberena har nerver att förtydliga sitt innersta i ljuset så att ”trollen spricker” och en stor lättnad infinner sig.

Ulf Ljungberg, Göteborg 2010-06-12

Denna artikel är publicerad på Konstmagasinet via SvenskPress.se.